Musikdokumentär med och om Broder Tor Bergner
Av Jonas Sima

Regi, klippning, produktion: Jonas Sima, Foto: Åke Åstrand, Ljud: Ragnar Samuelsson, Projektledare: Göran Bengtson. 
Producerad för SVT-dokumentär 1984, 60 min. Inspelad huvudsakligen i Strömsunds kommun, Jämtland.

En agitator för visan

Tor Bergner, av diktaren Nils Ferlin given namnet Broder Tor, var en av de sista trubadurerna i den nu klassiska generationen. Broder Tor var också en av de sista Klarabohemerna jämte bröder som Helmer Grundström och Harald Forss. Broder Tor var trubadur, kompositör, poet, musikant - och levnadskonstnär. Allt under samma vidbrättade hatt.

Tor Bergner (1913-1990) var en vandrande vissångare och frejdig agitator för poesin. Ständigt på resa, alltid på turné. I 37 år reste han och underhöll i de svenska bygderna, särskilt i de nordliga landskapen. Sina sista år framlevde han med sin May-Brit i ett kulturhus på Söder i Stockholm med vidunderlig utsikt över Riddarfjärden.

På senvintern 1984 gav sig Tor Bergner ut på en ny turné i Mellannorrland. Han åkte med bokbussen genom Ströms Vattudal i Jämtland, sjöng sina visor och läste poesi för de litteraturtörstande i gleskrokarna och för barnen i byskolorna. Han besökte det röda Ådalen och underhöll allmogen i Härjedalen, hans eget landskap. - han växte upp i Hede som apotekarson. Turnén dokumenterades i denna musikfilm.

I sitt slag var Tor Bergner en ambassadör för folkets kultur, men han var också en unik underhållare och en veritabel agitator för visans vänner.
Denne artist gav ett ut fem LP-plattor, sju vissamlingar och diktböckerna Näverdosa, 1961, och Nasarbox, 1981. Han skrev också filmmusik, bl a sjunger han ledmotivet till min och Erik Erikssons långa dokumentär De sista skidåkarna, 1988.
Han var på sitt sätt en traditionell folkbildare. Fast ingen tråkig föreläsare utan hela tiden ohöljt personlig med stark utstrålning.

Jag tyckte han aldrig blev likgiltig eller insmickrande. Jag kunde bli imponerad, för att inte säga gripen, av Broder Tors energiska möda att sprida glädje och kultur till minsta stuga. Hans entusiasm och ständigt goda humör smittade av sig på omgivningen. 

Ofta uppträdde han i Folkets hus, studiecirklar, på ABF-arrangemang, på kursgårdar, pensionärshem, sjukhus, anstalter - över allt där han kunde möta människors med ett genuint kulturbehov.

Många gånger tvingades han spela för magra gager; det var ett ständigt slit för brödfödan. Men han såg det inte som en marginalisering att sjunga i en bystuga eller uppträda i ett skogshuggarläger. Han visste att han där hade sin publik som uppskattade honom - och när han kom var han inte en gästartist utan en väntad och kär vän hos många.
Broder Tors folkliga förankring är därför grundmurad.

Broder Tor var en lycklig förening av poet och musikant, en konstnär som känsligt lyssnade sig fram till vistonen i sina generationskamraters lyrik. Framför allt känner man igen den omisskännliga Bergnerska tonen när han sjunger egna visor till texter av Nils Ferlin, Helmer Grundström, Emil Hagström, Harald Forss, Birger Vikström, Birger Norman och andra.

För den yngre trubadurgenerationen som Olle Adolphson, Torgny Björk, Thorstein Bergman, Ewert Ljusberg med flera blev Broder Tor en varm "storpappa" som man gärna uppträdde med. Fortfarande sjunger dessa kolleger Tors visor.

Broder Tor var en visans veteran och vagant som både var norrländskt skymningsblå romantiker och öppen för den hårda arbetsvardagen, för dess plåga och lidande.

JONAS SIMA

LP-skivor med Broder Tor Bergner som jag rekommenderar:

SPELEKA, Nya dikter på ångermanländska av Birger Norman, tonsatta och sjungna av Tor Bergner (CEWE Records CV- 3004.
BRODER TOR I S:TA CLARA, a disc, Arbetarrörelsens skivbolag, BS 811001
TACK GITARR, PVP -LP 03

Thorstein Bergman gav 1991 ut biografin Broder Tor: en sägen.