DVD-film med box och cover 230 kr Bonusfilmer: GOD VÄN MED SKAPELSEN, GLADA HUDIK Inklusive exp. avg.  Köpa film, klicka här?

TANT BRUN

Tant Brun är min egen lilla variant på temat "Borgarklassens diskreta charm". Men i motsats till Luis Bunuel som gisslar borgerskapet har jag lagt tonvikten på charmen.
I den lilla staden Hudiksvall, mellan Stora och Lilla fjärden vid Hälsingekusten, bodde i många år en gammal dam. Hon hette Elsa Brun och var 93 år när jag filmade henne 1986.
Med den här filmen - som fotograferats av min filmkollega i landskapet, Erik Eriksson - vill jag berätta om en livsstil och en tid som i n t e flytt. Eller som åtminstone levde kvar till 1990, då Elsa Brun gick ur tiden, nästan 97 år gammal.
Det handlar om en svensk småstadskultur som inte låter rubba sig i första taget.

I mitt filmande i hemlandskapet har jag under en rad av år hållit på med en personlig Hälsingeserie där jag filmat olika livsstilar och människor som betytt något för min egen del. Man måste känna livstråden mellan sig själv och det man betraktar, hör eller läser, menar jag.

Att jag filmat Tant Brun beror helt enkelt på att jag länge varit nyfiken på en högborglig miljö som jag egentligen bara fått kika på utifrån.
Nyfikenheten på det annorlunda och ovanliga är ju en motor som driver både journalisten och filmaren!

Märkligt nog visste jag inte att Elsa Brun hade rötter i Ljusdal, min egen uppväxtort. Hon kände min farfar och andra äldre ljusdalsbor som också jag haft relationer till. Därför blev vårt första möte mycket familjärt.
Som student i Hudiksvall och sedan volontär och sommarvikarie på lokaltidningen hörde jag mycket talas om apotekardynastin Brun och "Grande Tante" Elsa, som nu var huvudpersonen i den framstående köpmanssläkten i den gamla stapelstaden.

När jag träffade Elsa Brun hade hon i 70 år bott i det gamla fina Apotekshuset i centrala Hudiksvall - det kanske bäst bevarade borgarhuset i hela Norrland, särskilt efter den pietetsfulla (och kostsamma) renovering som genomfördes av dåvarande ägaren, finansmannen och storsamlaren Jonnie Dahlström. Dess värre tvingades han sälja det stora huset, där han hade tänkt bevara en del av sina samlingar, till en fabrikör som nu själv flyttat in i den brunska praktvåningen. 
12-rumsvåningen med sin oscarianska inredning och originalmöbler kom inte att bevaras intakt efter Elsa Bruns frånfälle. Men våningen är väl dokumenterad med stillbilder - och naturligtvis i denna dokumentärfilm.

Elsa Brun, som härstammar från Härjedalen, blev ingift i en familj som byggt och präglat Hudiksvalls näringsliv. Familjen satte också sin prägel på stadens utseende med sina apotek, industrisatsningar och bostäder. Elsa hade levande minnesbilder av denna epok som hon haft unik insyn i. Jag mötte en positiv, minnesgod, charmig och alert dam med många hågkomster från "Glada Hudiks" gamla societetsliv, med middagar, baler, musikaliska sällskap och köpmanshus.

Elsa Brun hade sett den lilla hamnstaden förvandlas från idyll till en modern industri- och handelsort.
I filmen berättar hon bland annat:
- Vi i familjen var aldrig höga av oss, vi tyckte inte vi var så märkvärdiga. Men nog var det mer skillnad förr på folk. Alla är "du" med varann numera. Det är inte så dumt, tycker jag.

I filmen medverkar också Elsa Bruns son och dotter.

Tant Brun är producerad för SVT 1 med Göran Bengtson som projektledare.