|
Filmen
om Tage Erlander
Jonas
Sima om
landets längsta statsminister
Tage Erlander fick ett rekordlångt
liv i politiken. Han föddes 1901 och avled 21 juni 1985, 84
år gammal. Han var svensk statsminister 1946-1969.
In i det sista planerade Tage Erlander för nya böcker. Han gav
inte upp. Han ville arbeta. Han var nyfiken på hur det
skulle gå för Sverige.
När Erlander avgick som socialdemokraternas ordförande den
14 oktober 1969 – och lämnade plats åt sin efterträdare
och kronprins, Olof Palme – blev han både politisk och
personlig pensionär.
- Nu ska jag sätta igång och arbeta, skrattade Tage.
Erlander tyckte han hade gjort sitt i dagspolitiken, efter
23 år som landets längsta statsminister.
Men p o l i t i
k e n som yrke
och kall, idé och livsluft, kunde han inte släppa.
Erlander förblev politikern. I högsta grad.
Han började arbeta efter sin avgång på sina politiska
memoarer, fem mäktiga band (Tidens förlag) om sin tids
socialdemokratiska historia. Mera statsvetenskaplig
forskning än minnen. Böckerna såldes i stora upplagor,
framför allt inom rörelsen. Men lästes inte av alla köpare!
När någon kritiker nändes orda om var Tages breda trut
tagit vägen i de strikta redogörelserna, fnyste författaren.
Skvaller och privatporträtt var inte i Erlanders smak.
Dessutom var böckerna en plikt mot partiet.
Inte förrän långt senare har hans dagböcker blivit
offentliga - redigeras och utges nu i minst tre band av hans
son professor Sven Erlander. I dessa dagböcker skräder
inte Tage orden och många medarbetare och motståndare får
beska och vassa omdömen.
Dåvarande samhällsvetaren och nuvarande försvarsministern Björn
von Sydow valdes ut av Erlander att bistå honom med minnesböckerna.
von Sydow samlade fakta, Tages hustru Aina sorterade och
stenograferade, medan Tage frustade och skrev.
Aina Erlander fanns alltid vid Tage sida. Sedan han lämnade
politiken flyttade de båda från Stockholm och höghuset i
Marieberg till sin hedersbostad på SSU:s kursgård i
Bommersvik i Södermanland. Tage trivdes bland ungdomarna på
kursgården och man kunde ofta se honom prata ivrigt med
unga SSU-are på väg till och från luncherna med Aina i
matsalen.
70-talet blev mycket produktivt för Tage Erlander.
Han höll en mängd tal och föredrag i olika ämnen,
flertalet inlägg i den aktuella debatten. Han hördes i
radio, syntes i TV. Han hade svårt att säga nej när
journalister ringde och ville komma ut till hedersstugan i
Bommersvik och fråga honom om ditt och datt i
dagspolitiken.
Tage höll i gång. Och han älskade det.
- Men jag är bara pigg stötvis, hördes han klaga. Hans bästa
tid var tidigt på morgnarna, när han först fått lyssna på
BBC:s morgonnyheter klockan 06.
När han 1979 gav ut boken Sjuttiotal
skrev han i sitt förord: ”Att skriva memoarer är
ett slitsamt jobb och jag orkar i varje fall inte för närvarande
fullfölja verket.”
Erlanders hjärtproblem hade börjat 1977, då han fick två
hjärtattacker med tio månaders mellanrum.
Han började leva exemplariskt och följde noga sina läkares
råd. En chokladbit kunde han ta en extra gång, eller en
kaka till kaffet. Helnykterist hade han varit i
flera år – och rökningen lade han av redan 1937.
- Jag är inte rädd för att dö, deklarerade han. Jag
tycker jag har gjort mitt, men jag är nyfiken på hur det
ska gå för Sverige.
Erlander hade ingen imponerande fysik. Han var svag till kroppen
som barn och trodde aldrig han skulle bli trettio. Dessutom
hade han drabbats av tbc, men tillfrisknat. Han blev stolt när
han förklarades fullt vapenför i exercisen, och i Lund
visade han sig vara en styv 400-meterslöpare.
Den gänglige Erlanders vitalitetsknep var att alltid hålla
sig i rörelse, både fysiskt och intellektuellt. Han tog långa
promenader längs sjön Yngerns stränder, med slängande
armar och långa kliv.
- Knyt och öppna händerna, det sätter fart på kroppsvätskorna,
sa han ibland till denne skrivare.
Han var en omåttlig läsare. Han höll ständigt igång tre-fyra
böcker och ville ha de stora dagstidningarna skickade till
stugan i Bommersvik.
I boken Sjuttiotal
samlade han tal och föredrag som han arbetade om.
Men där finns också ett kapitel om valrörelsen 1968 där
jag får delta i ett samtal med utgångspunkt i min
filmdokumentär.
I förordet avger han en suck: ”Det har varit
en gammal mans funderingar inför en utveckling som han inte
längre kan påverka.”
Han menade att boken var ett slags fortsättning på
memoarerna.
Snart var han emellertid
i gång med nya bokprojekt. Nu skulle rekordårens 60-tal
sammanfattas.
Den vetenskapliga och tekniska forskningen upptog ännu mycket av
hans tankar. Han fortsatte att tala vid olika konferenser
och överläggningar. Han sökte envetet väcka till liv
insikten om att det måste till krafttag för att stödja
svensk forskning.
Radiomannen Arvid Lagercrantz lockade honom att göra en
serie radiomemoarer 1975, med utgångspunkt i gamla
inspelningar. Lagercrantz följde upp serien med
radiointervjuer 1980, där Erlander fick tala om sig själv
och om sina läromästare Karl Marx och Erik Gustaf Geijer.
Erlander avslöjade att han lekte med idén att göra ett
eget TV-program med Marx och Geijer som enda medverkande.
- Men jag är ju ingen Strindberg, förklarade han självironiskt.
Erlander hade fortfarande krafter och arbetslust.
- Jag arbetar bäst när jag är lite upprymd. Är lugnast då,
avslöjade han.
- Jag tror på framtiden. Om jag inte vore optimist skulle
jag lika gärna kunna lägga mig ner och dö direkt.
Men det fanns också en stor oro hos Tage Erlander. Bakom den
muntra uppsynen kunde han vara tveksam, självkritisk och ständigt
beredd att ompröva sina beslut och omdömen.
Han oroades sig ständigt för framtiden. Landets framtid.
- Det viktigaste är att människan har någonting att göra
så att hennes egenvärde bevaras, var hans budskap.
Men Tage Erlander behöll till slutet sin ljusa optimism.
Är det slut på framstegen? var titeln på en debattbok han gav ut 1980.
- Nej, svarade Erlander själv. Det är inte slut på
framstegen.
Han trodde på tillväxten, trots allt.
Följaktligen tog han initiativ till konferenser om datorer ute på
Bommersvik.
- Jag är alltid med Tage numera, förklarade Aina för Ivar Lo-Johansson när de besökte honom i skrivarlyan på Bastugatan och proletärförfattaren bara satte fram två
stolar.
Dampressen kom ut och frågade om receptet till äktenskaplig lycka.
- Fråga Aina, sade Tage.
- Fråga Tage, svarade Aina.
(Texten är ett utdrag ur en längre uppsats i Tidens kalender 1986).
|
Valturné
1968 |
 |
|
Tage
Erlander reste på valturnè i Västsverige 1968 i
familjens egen Volvo Amazon med sin hustru Aina
bakom ratten. Utan skydd av Säpo! |
TAGE är ett dokumentärt filmporträtt av statsminister Tage Erlander under
dennes sista valstrid 1967-68. Filmarna Jonas Sima och Åke
Åstrand (foto) fick följa Erlander under flera månader
och förmedlar bilder och situationer från uppläggningen
av valstrategin, debatter med hans politiska motståndare,
semestern i Dalarna, riksdagsarbetet, konselj med kung
Gustav VI Adolf, den långa valturnén i Västsverige ihop
med Aina, slutspurten och den spännande valdagen.
Många politiska personligheter (idag bortgångna) passerar
revy i denna historiskt intressanta dokumentär, som är ett
unikt dokument om epoken Erlander.
Filmen är Simas filmdebut i TV, dessutom är filmen en av
de första politiska dokumentärerna i Sverige filmad med
handkamera och synkljud enligt cinéma vérité-metoden.
Producerad av Jonas Sima för SVT:s
samhällsredaktion Kanal 1 och Ivar Ivre, 1967-68. 70 min,
svart-vit film.
|
