Revolutionen i Sveg

Dokumentärfilm av Jonas Sima och Åke Åstrand

Producerad 1971-72, 45 minuter sv-v, med bidrag av svenska Filminstitutet och SVT.
Manus, intervjuer, regi och produktion: Jonas Sima
Foto: Åke Åstrand
Klippning: Sylvia Ingemarsson. Musik: Broder Tor Bergner. 
Mixning. Bengt Törnkrantz. Röster: Stig Ehnebom, Olle Häger, Ingmar Höglund, Björn Norström, Åke Ortmark, m fl. Medverkande: Robert W Berglöw, Manne Karlsson, Manne Brolin, Gunnar Persson-Gert, Pelle Löfgren, Herman Hedman, Erik Eriksson, Nils Bromée.

Det stora flertalet arbetare i Sverige upplevde i första hand våren 1917 som en hunger- och dyrtid, i andra hand som revolutionens röda år.
När det gäller politiker och poeter så var förhållandet helt naturligt det omvända. Den ryska revolutionen i februari var för dem en omskakande upplevelse.

Sigurd Klockare: Svenska revolutionen 1917-1918 (Prisma, 1967)

Det hade varit upplopp i Sveg. Det var den röda våren 1918. Några arbetare hade blivit skjutna. En hade fått ett hagelskott i ändan. När han fördes till sjukstugan på natten, och medan upphetsade demonstranter stod utanför och skrek, började den gamle doktor Svenonius plocka ut haglen, utan bedövning. För varje hagel han pillrade fram, tog han pincetten och gick fram till fönstret. Där höll han upp haglet i luften och ropade argt:
- Kalla ni det här för revolution, era jävlar!

En av min fars, Martin Sima, favorithistorier

Revolutionsvisa
av Jonas Sima

Hör nu upp du som grovarbetar
Styr och ställer och samhällsvetar
Vi ska berätta om revolutionen,
som gav oss alla ATP-pensionen!

Vad kan du lära utav denna sång
Jo, revolutionen den fanns en gång -
och gick i täten med stora steg
- Sen gick för Sverige
som gick för Sveg!

De som sköts dömdes aldrig!

Söndagen den 5 maj 1918 ägde Härjedalens första 1-majmöte rum på Godtemplarhusets gård i Sveg. Då var Sveg ett municipalsamhälle med 700 fasta invånare men med minst lika många säsongarbetare. Dessa så kallade löskekarlar kom in till samhället till helgerna, för att spela kort, supa eller dricka "kolijox" (droppar som Lazarol eller hårvatten man köpte på apoteket) och för att slåss på Svegs 46 kaféer. Andra nöjen var det om i Härjedalens centralort den här tiden.

"Röde skräddarn" Robert W Berglöw hade ännu inte hunnit organisera sin arbetarkommun. När resetalaren A.V. Johansson från Vänersborg kom till Härjedalen, utsänd av syndikalisternas centralorganisation, fann han en jungfruelig politisk mark med tacksamma åhörare.

A.V. Johansson kallade till "Stort Demonstrationsmöte i Sveg - mot dyrtid och krig, för fred och arbetarklassens sociala rättskrav". Den helgdagslediga befolkningen och sysslolösa arbetare drogs till Godtemplarhuset, som också inhyste ett av ortens talrika kaféer.

På måndagskvällen var det bioföreställning i Godtemplarhuset. Uppe i "Nykterhetskaféet" kom två unga arbetare ihop sig om en liter brännvin. En fjärdingsman sökte gå emellan i slagsmålet men blev biten i tummen av en av slagskämparna. Polismannen slog då med sin sabel den attackerande arbetaren i skallen så blodet började rinna. Detta blev signalen till ett allmänt tumult mellan arbetare och polisen.

Det var således ett fyllebråk som snabbt övergick i kravaller, med en folkmassa på omkring 150 personer som började dra omkring inne i Sveg på natten. "Vi demonstrerar!" ropade några självutnämnda ledare. Fönster till butiker och en bank krossades, likaså stormades häktet i tingshuset.
Det var ett skrålande och ett oväsen som väckte upp hela samhället.

Utanför Gästgivargården mötte massan ett nyväckt medborgaruppbåd på fem-sex personer utrustade med vapen. När arbetarna upptäckte det beväpnade medborgargardet utsattes det för ett häftigt stenregn. Plötsligt hördes flera gevärs- och pistolskott i mörkret. Gardet sköt skarpt för att värja sig från den uppretade arbetarhopen och för att stoppa upploppet.

Massan skingrades nu snabbt. Kvar på marken låg tre nedskjutna personer. Lyckligtvis var ingen svårt sårad. Samtliga hade fått hagelskott och pistolkulor i benen och stussen.

Upploppet fick emellertid allvarligare följder för de inblandade arbetarna.
Flera dömdes enligt upprorslagen och för polismisshandel till fängelse och straffarbete mellan en månad och tre år.
De medborgare som skjutit på natten blev aldrig åtalade.

"Revolutionen i Sveg" är en händelse som såväl arbetarsidan som motståndarna försökt glömma och förtränga i Härjedalen. Inom arbetarrörelsen beskrevs länge upploppet som ett rent "fyllekalas", som kom att utnyttjas hänsynslöst av den borgerliga pressen. I borgerliga kretsar såg man mer allvarligt på händelsen, som man befarade hade kunnat utvecklas till ett försök att omstörta samhället.

Den förlorade revolutionen

Slutsatser av Jonas Sima

Revolutionen i Sveg är en film som berättar om en länge bortglömd händelse i den svenska politiska historien och bygger på intervjuer 1969-70 med de få kvarlevande från tiden. Berättelsen utspelar sig under en explosiv politisk epok i en avlägsen landsända. I början på 1900-talet kunde tätorten Sveg påminna om ett svenskt Klondyke eller ett vilda västernsamhälle.

"Revolutionen" är berättelsen om hur ett medborgaruppbåd rycker ut till samhällets försvar när invånarna känner sig hotade av, som många tror, huliganer och ligister.
Under tumultet skjuts tre människor ned. Ingen blir dödad, men ett par blir illa skadade.

Man kan se Revolutionen i Sveg som en nostalgisk historia som med drastisk humor och engagemang återger stämningar, miljöer, människor och rörelser i som präglade det svenska klassamhället åren före och under första världskriget. Kanske alltför litet behandlat och undersökt i denna del av landet.
Upploppets bakgrund var sociala, ekonomiska och politiska orättvisor i ett orättfärdigt samhälle.

Jag vill med mina bilder, intervjuer och collagetexter dels spegla den dåtida sociala och politiska situationen i ett typiskt norrländskt nybyggarsamhälle, säte för en mängd säsongarbetare: flottare, rallare, skogsarbetare. Dels visa på hur en hård agitation, främst av syndikalisterna, kom att kanalisera människors vrede och politiska missnöje med samhällsordningen.

Så sedd kan filmen ge en minnesbild av "den förlorade revolutionen" i Sverige och vara en sorts förklaring till varför svensk arbetarrörelse valde den reformistiska vägen att förverkliga sin samhällsmodell och inte den revolutionära. 
Därför kan Revolutionen i Sveg också sägas vara en berättelse om socialismen i Sverige.

Varför gick det då "tönt" i upproret i Sveg den här majnatten 1918?

Flertalet arbetare i Härjedalen var oorganiserade och saknade ledare med politiska mål för indignationen över samhällets orättvisor och tillkortakommanden. Agitationen hade varit alltför revolutionsromantisk från den syndikalistiske resetalaren som manade åhörarna på Godtemplarhusets gård dagen innan.

Arbetarnas missnöje riktades främst mot de lokala pamparna, köpmännen, storbönderna, skogsbolagen och deras tjänstemän. Arbetarlägret var dock splittrat.
Ilskan sökte sak med arbetsgivarnas svältlöner, matvarubristen och myglet inom livsmedelsnämnderna, den öppna exploateringen av arbetarnas dryckesvanor och smyghandeln med spritsurrogat.
Karlarna levde långa perioder isolerade i skog och ödebygd. Det var säsongarbete som gällde med rörlig arbetskraft och stor arbetslöshet. Kvinnounderskottet var förtvivlat.

Tiden var mogen för en social och politisk omvälvning, inte minst i dessa utsatta norrländska trakter. Men revolution?

Det svenska proletariatet tycktes varken moget eller berett för de röda vindarna österifrån. Borgarsamhället, motståndarsidan, var mer homogent sammansatt, mer militant och aktivt i att bevaka sina intressen och skydda sina privilegier.
Det visar inte minst de stränga straff som följde på Svegshändelserna. Fyllebråket resulterade i uppenbart politiska domar.

"Revolutionen i Sveg" var heller ingen isolerad revolt i det tidiga 1900-talets Sverige. Men sammantaget visar samtliga upplopp, hungerkravaller och oroligheter att revolution inte var den politiska vägen för svensk arbetarrörelse. Revolterna banade i stället väg för den svenska socialdemokratins reformistiska samhällsmodell. Samförståndslösningarna ersatte de revolutionära.
Därför hör också, menar jag, den okända, tragikomiska "revolutionen i Sveg" till vårt lands politiska historia.

Syndikalistdråpån
(Jämtlands.Tidning 31/5 1918)

Melodi: "Du klagar, men du klagar dumt" (original)
Ny orginalmelodi: Broder Tor Bergner

4: strofen

Ja, surrogat de finns minsaenn
Ta allehanda slag,
Ja, even tocker dann som braenn,
å natta gjaerta dag.
Å surrut vååle, de e visst,
der surrogat dom teg;
Mae såg fell allihop nu sist
Vå surr de våårt i - Sveg.

Maen att vaersk på tvoan sätt,
de e nå nytt´n´dån;
Mae de påstås ta folk mae vett
surrgata vaersk sisån:
Ta Lazarol å Salubrin
å Nubian te sist
ski ingen tro maen våål e svin,
maen blir - syndikalist!

Så unnen vejt mae allihop
harr´ dråpsurra vaersk -
å sir mae saen´n vinglun´n glop,
som tjuut å svaer å spaersk,
så vejt mae, vå de e som feel´n.
Haen e inte sen - nää tack!
- haen e blott litte rö i sjeln,
ta dråpån, som haen drack.

Erik Folkwer, på jamska

Skriv ut