De sista skidåkarna
En ursvensk dokumentär långfilm

I filmen träffar man Gustav Husum-Jonsson, Artur Häggblad, backhopparen Sven Selånger, Lars Theodor Jonsson, bröderna Ivan och John Lindgren, Martin Matsbo, Hjalmar Bergström, samt ”juniorerna” i sammanhanget, Mora-Nisse Karlsson och Martin Lundström.

Dessa skidhjältar är inskrivna i den svenska vintersportens historia.
De var vid inspelningen levande legender. Flera av dem är i dag döda legender. För generationer skidälskare är de idoler, men hos dagens yngre sportintresserade har kanske deras namn börjat blekna.

Jag och min filmkamrat och fotograf Erik Eriksson sökte upp dessa stora starka karlar ur skidsportens förflutna. Vi pratade med dem, intervjuade dem, och när det var möjligt, trots deras höga ålder, följa dem ut i skidspåret.
Dessa skidstjärnors och veteraners minnen och kunskaper om ett idrottsliv finns ganska sparsamt bevarade i ljud och bild. En del tävlingssituationer har bevarats i journalfilmer från det stora SF-arkivet, som finns i Sveriges Televisions filmarkiv (och ofta använda i sportprogram i TV).

De sista skidåkarna har sin utgångspunkt i skogslandet och handlar om äldre människor med unika livserfarenheter. Samtliga presenterade skidlegender kommer från norrländsk fattigmiljö. Deras karriär är den rena amatörens. De tjänade aldrig pengar på sina framgångar och färdigheter. I stället fick de genom idrotten en chans att komma loss från slitet som skogsarbetare och få se världen, möta nya miljöer och träffa andra människor.
För några av dem kom sportframgångarna att förändra deras liv, inte minst arbetslivet, efter karriären.  

·          Varför har vi kallat filmen De sista skidåkarna?  

Vi menar att efter dessa skidstjärnor kom en annan tid, med nya materiel, vetenskapliga träningsmetoder, central ledning, sponsorer och pengar.
Vi anser att till exempel den store skidåkaren Sixten Jernberg – som här inte finns med -  representerar början på en modernare epok i skidsporten. Detta kan naturligtvis diskuteras, men utan tvivel kom en ny sorts skidåkning med annan utrustning (plastskidor), annan teknik och annorlunda typer av skidåkare.
Därför titeln De sista skidåkarna – vilka egentligen var de  f ö r s t a  skidåkarna!

Vi vill alltså berätta om gamla skidåkare och klassisk skidåkning.
Men vi vill också säga något om ett Sverige som förvandlats och som till stora delar försvunnit och ersatts av den nya tidens moderna samhälle och människa.
De olika inslagen med den förra tidens skidåkare speglar, tror vi, olika öden, andra erfarenheter och annorlunda liv.

Den gamla tidens skidåkare försvann ofta ut i ödemarken för att träna – och för att arbeta i skogen. Han kunde vända samhället ryggen – som samen Lars Theodor Jonsson – och praktiskt taget leva som eremit. Någon annan blev småningom fabrikör i skidutrustningar, Martin Matsbo. En tredje, Husum-Jonsson, blev vallningsexpert och affischnamn hos ett skidföretag. En fjärde blev köpman med välkänd sportaffär, Artur Häggblad. En femte, Martin Lundström, blev vapenhandlare, lokalpolitiker och har gjort sin stämma hörd i bygden. En sjätte, Mora-Nisse, blev bas för det väldiga Vasalopps-projektet.
De flesta höll formen uppe också efter den aktiva karriären och åkte gärna skidor högt upp i åren. Ingen slår Martin Lundström därvidlag som blivit senior-världsmästare flera gånger och som åkte snabbare som pensionär än när han tog OS-guld 1948!

De sista skidåkarna är således en kavalkad över den svenska skidhistorien och en underhållande berättelse om den stora svenska skidtid som flytt.
Många idrottsintresserade kan ha glädje av den här unika dokumentärfilmen, menar vi, som visar hur vital svensk skidsport alltid varit och vilken lyskraft den förra tidens stjärnor fortfarande har. 

Jonas Sima

Filmen är producerad av Jonas Sima och Erik Eriksson med stöd av Svenska Filminstitutets fond för dokumentärfilm, 1986-88 (84 min).
Regi, ljud och klippning Jonas Sima. Foto Erik Eriksson. Inspelad på 16 mm Eastman- och Fujicolor.
Musik: Ove Engström, kompositör, Broder Tor Bergner, ledmotivet ”Skidsväng” (text Jonas Sima).
Biopremiär 1988, Fågel Blå, Stockholm, Skandia, Uppsala.

Skidsväng

Musik Tor Bergner - text (reviderad) Jonas Sima

Här åker Nils, en´utav dom allra första,
Han kallas kungen i hela Sveriges land.
Här kommer han, som va´en utav dom största,
Nisse från Mora vår största talang.

Men där fanns ju fler, som var stora och starka,
Husum å Lundström å Lindgrens grabb-arna.
Skogen gav muskler med hugga, såga, barka,
Och Sågen med läggning utav stabbarna.

Då fanns inga professionella tag,
Drömmen var vit liksom snö.
Målet var helt annorlunda mot i dag,
Men sporten den kan aldrig dö!

Jovisst fanns det andra, lik Håsjö, Uttern, Särna,
Flera hette Jonsson - Lars Theodor var en!
Häggblad och Bergström var som Matsbo stjärna,
Selångers hopp finns kvar i minnet än.

Ack, det var tider för stora, tysta karlar,
Flera blev hjältar i blå å gula bröst.
Det som här gäller är minnet vi bevarar,
Lyssna och titta - här har du dess röst!