|
I min Mozartficka
En kortfilm med vännen Stig Ehnebom
När journalisten, radioreportern och TV-producenten Stig Ehnebom, Sundsvall, skulle fylla 75 år tog jag mej samman och slutredigerade ett filmmaterial jag länge haft i mina gömmor. Jag hade experimenterat med en lånad 16 mm-kamera sommaren 1975 på Hornslandet, den stora halvön utanför Hudiksvall. Vännen Stig Ehnebom kom på besök och ställde upp som figurant för min planerade naturbetraktelse som byggde på en dikt jag skrivit för länge sedan, en ungdomssynd med titeln ”I min Mozartficka”.
Jag har ju aldrig varit filmfotograf – i den funktionen har proffs fått agera i mina filmer – och experimentet blev bildmässigt skralt, tyckte jag och stoppade undan rullarna i min arbetslokal. Där kom de att bli liggandes länge, medan färgen på den framkallade omvändningsfilmen bleknade och blev nostalgiskt sepiabrunt.
Jag experimenterar som filmfotograf på Hornslandet 1975 för ”I min Mozartficka”.
Åtskilliga år senare började jag experimentera med en egen digitalkamera. Nu gick kamerarbetet bättre – något hade jag lärt av proffsen som jag samarbetat med i många produktioner. 2003 fick jag som många gånger förr besök i mitt sommarviste Hölick av Stig Ehnebom. Nu var han märkt av sin sjukdom, parkinsson, men fortfarande intellektuellt vital trots talsvårigheter. Jag föreslog att jag skulle filma ett samtal mellan oss, och med vår gemensamma kamrat Mats Åmvall, då chefredaktör för de fyra hälsingetidningarna, som roat bollplank. Inspelningen gjordes utomhus med ett blåsigt hav i ryggen.
Också detta digitala material blev orört kvar i sin kassett.
När det uppenbarades att Stig skulle fylla 75 år kom tanken att samla ihop mitt material med honom i huvudrollen och försöka finna en struktur i det hela. Jag satte mej vid datorn med mitt redigeringsprogram i min arbetsbod och började klippa ihop en kortfilm som blandade den gamla experimentfilmen med den senare gjorda intervjun med Stig. När jag väl kommit i gång gick det undan. Slutarbetet utförde jag i Videobolagets studio i Solna. Resultatet blev en kortfilm, ca 20 min, som jag tycker blev så pass kul att den kan visas för en större skara än de närmast sörjande.
Stig Ehnebom fick filmen som födelsedagspresent på sin 75-årsdag och blev glad och överraskad. Han var nu svårt sjuk och vistades som patient på ett äldreboende i Sundsvall men samlade ändå energiskt ihop personalen och medpatienter till en premiärvisning.
Jonas Sima filmar vid Hornslands udde 1975.
Den 28 februari 2012 avled Stig Ehnebom i Sundsvall. Han blev 76 år. Jag skrev då denna minnestext över min gamle journalistvän i Dagens Nyheter:
Vi var trätobröder, Stig och jag. Vi trätte om allt. Hela livet bråkade vi och hade roligt med och åt varandra. Det började i ungdomsåren i Ljusdal när sjuttonårige Stickan blev sportskrivare i Ljusdals-Posten. När jag var framåt i pojklaget, avslutade Stig ofta sina matchreferat med: ”Och så snubblade Sima in ett par mål”! Sådant kan sätta djupa vänskapsspår.
När Stig blev anställd som juniorreporter i Posten skrev han romantiskt om älvor på ängen och Lill-Babs – sin första recension i karriären fick hon av Stig – och mindre om den rätta ungdomsmusiken, jazzen. Då angrep jag honom i mitt livs första insändare. Följden blev att chefredaktören fick Stig att surt överlämna ungdomssidans jazzspalt till mig. På så sätt blev vi kolleger.
När jag efter lumpen blev volontär på Hudiksvalls Tidning fanns Stig redan där som tuff nattredaktör. Jag blev hans biträde. Min enda grundkurs i journalistik var att titta på och hänga med honom. Det gick hyggligt, vi blev kompisar och delade på nattjobbet och reporterskiften.
Stig var en envis murvel och styv i korken. Det uppskattade legendariska ekochefen Per Persson: ”Den där fräcke fan ska vi anlita”, och Stig hamnade 1962 i Stockholm som reporter på Dagens Eko med sin etershejkröst. Men Stig trivdes illa i huvudstaden. Han var en fyndig fotograf och ville hellre berätta i bilder. Han drog norrut, till Sundsvall, där han fortsatte som radioreporter och bandyrapportör för att snart hamna i sitt rätta fack som TV-producent. Han blev en mästare i kortfilm och klagade på oss som gjorde alltför långa filmer. Han producerade mängder med TV-reportage, särskild kring botanisten och trollgubben Rolf Lidberg och förstås program med favoriten Lill-Babs. Jag sätter hans porträtt av målaren Ragnar Johansson högt, liksom dokumentärerna Bandyfeber och Länsman som kom bort. I Café Sundsvall var han Gunnar Arvidsons ankare med många kluriga och bildmedvetna inslag.
Trots att han drabbades av parkinsson för 15 år sedan släppte han inte taget, skrev i hälsingetidningarna och gav ut en kåseribok. I sin sista artikel ärade han stilenligt 70-årsjubilaren Lill-Babs.
Han var en verklig kämpe och hedersbelönades 2005 av Hälsinge Akademi som kulturodlare i den norrländska moränen.
Jonas Sima Produktion 2011 – DVD, 20 minuter.
Journalisten och TV-producenten Stig Ehnebom (1936-2012). Här filmad i Hölick 2003.
Skriv ut
|
