|
|
HEDDAS BERÄTTELSE
Berättaren i filmen är Hedda Widegren, min faster född Sima, som var yngst och levde längst av syskonskaran. Hon är 88 år när släktsamtalet äger rum men lever därefter ytterligare 10 år.
–Jag vill med Heddas berättelse belysa en utvandrarhistoria där en svensk familj väljer en klassresa som inte var helt vanlig under mellankrigstiden i 1920-talets Sverige.
–Jag kom att växa upp i Ljusdal med släktens många historier om Leipzig och de goda ungdomsåren i ett kaosdrabbat Tyskland. Berättelser som växte till myter, säger Jonas
Sima.
 |
Hedda Widegren berättar livfullt om familjens öden och äventyr för sin brorson Jonas
Sima. I bakgrunden hänger släktporträtten på Adolph Sima och hans hustru Julia, som nu donerats till Ljusdalsbygdens Museum. |
Ljusdal – Leipzig
Adolph Fredrik Sima, min farfar, var en fattig men begåvad torparson från Sörmland som fått hjälp av mecenater i Ljusdal att utbilda sig till lantmätare. Han ville att familjens åtta barn skulle få samma chans till klassresa och kom av det skälet att utnyttja superinflationen och krisen i 20-talets Tyskland till att köpa ett stenhus i Leipzig, en stad med bra skolor och ett universitet.
Han flyttade resolut hela sin familj till Leipzig men stannade själv kvar i Ljusdal, där han blivit distriktslantmätare, kommunpolitiker och författare av fackböcker. För att försörja sin stora familj i Tyskland fick han försaka mycket, bland annat sålde han den vackra släktgården i Stenhamre. Han tvingades leva enkelt och sparsamt. Allt överskott skickades till familjen i Leipzig.
Hedda var alltså yngst av barnen, född 1915, och blev helt tyskspråkig. Två av hennes bröder, den ene av dem var min far Martin Sima, född 1900, skickades till och med till Frankrike och en nystartad svensk-fransk skola i Caen i Normandie. Svenska ungdomar var dåliga i franska, ansåg Adolph, som önskade att barnen skulle få se världen och inte stanna kvar ”i skogen” där man hade begränsade perspektiv.
Under stora personliga försakelser försörjde Adolph med sitt arbete i Ljusdal under tolv år sin stora familj i Leipzig. Alla barnen fick högskoleutbildning.
Samtidigt kämpade hans hustru Julia, född i ett torparboställe i Kråksmåla i Småland, med tyska språket, ett stort hushåll och ständigt nya besökande i det gästfria huset i Leipzig. Hennes gärning är lika beundransvärd som hennes makes.
När nazisterna kom till makten 1933 förändrades villkoren radikalt för familjen och den flyttade tillbaka till Sverige. Adolph Sima lär ha deklarerat: ”Jag finner att herr Hitler syns mig vara en okultiverad person!”
Familjen, som inte är judisk, hade dock fått flera judiska vänner i Leipzig. En av mina farbröder, Erik Sima, hade exempelvis börjat arbeta hos en judisk pälshandlare i staden. En annan farbror hade skolkamrater som redan trakasserades av nazisterna för att de var demokrater – senare kom flera av dem att hamna i koncentrationsläger.
Familjen var borgligt tyskvänlig, men reagerade starkt på nationalsocialismens brutala framfart i riket. Det bestämdes om en återflytt.
Huset såldes inte – familjen trodde att Hitler och hans anhang var ett övergående ont i kulturlandet. Hur fel de fick!
Leipzig hamnade i östzonen och vårt hus konfiskerades av DDR efter krigsslutet och förföll. I dag är det vackra huset restaurerat.
Jag kom att växa upp i Ljusdal med släktens många historier om Leipzig och de goda ungdomsåren i Tyskland. Berättelser som växte till myter.
I denna film berättar min då 88-åriga faster Hedda (gift Widegren och bosatt i Katrineholm) livfullt om den ovanliga utvandrahistorien och om tiden före Tysklands nazistiska katastrof. En historia som kommit att påverka världen – och prägla inte bara familjen Simas story.
Filmen bygger på Heddas mycket minnesgoda, intressanta och roliga berättelse om hennes uppväxt i Ljusdal, flytten till Leipzig och den tyska skolgången, om hemkomsten till Sverige, familjebildningen och hennes och de åtta syskonens liv efter det tyska äventyret. Bara en enda återvände till Ljusdal, min far, som stannade i samhället där han bildade familj och verkade som lantmäteritekniker.
Egentligen består filmen av ett långt och vindlande samtal mellan mig, min hustru Inger Edvardsson och Hedda i hennes lägenhet där hon bjuder på en midsommarlunch.
Vi ställer frågor och Hedda kommer med kommentarer om de olika personer som finns med i denna släktkrönika. Berättelsen interfolieras med många stillbilder ur mitt eget insamlade släktarkiv och Rehnströms fotoarkiv. De flesta bilder har hälsingeanknytning. Såväl min farfar som min far var flitiga fotografer och släkthistorien är efter dåtidens förhållanden väl dokumenterad. Också korta journalfilminslag ingår, t ex ett nazistiskt möte med Hitler.
Berättelsens utvandraröde och klassresa var inte helt ovanlig under mellankrigstiden i 1920-talets Sverige. Åtskilliga unga svenskar sökte sig den tiden utbildning ute i Europa, särskilt i Tyskland, Frankrike och England där små svenska ”kolonier” av studenter och praktiserande samlades.
Det ovanliga med vår familjehistoria är att familjefadern Adolph Sima –släktens suveräna överhuvud – var besatt av idén att samtliga hans barn skulle få samma chans i livet som han själv fått, när han som ung och flink ”bodknodd” hos en manufakturvaruidkare i Järvsö och av köpmän i Ljusdal gavs ekonomisk möjlighet att studera vid en teknisk skola i Örebro.
Det är säkerligen av tacksamhet mot sina välgörare han senare återkom till Ljusdal som lantmätare och sedan avancerade till distriktslantmätare, kommunalt verksam politiker – för högerpartiet! – och fackboksförfattare. Bland annat skrev han 1938 Ljusdals municipalsamhälles historia.
Hit till en stor stenvilla i tyska Leipzig, på Mittelstraße 4 i den fina stadsdelen Oetzsch i förorten Markkleeberg, flyttade familjen Sima från Ljusdal. Efter andra världskriget konfiskerades fastigheten av DDR.
DVD 59 min. 2003/2015
Foto, klippning och produktion: Jonas Sima
Efterproduktion: Håkan Lagerlöf, SWEET Post Production.
Skriv ut |
